Sånt är livet.
Den här arbetsveckan har bara försvunnit. Jobbet har aldrig varit så givande som nu. Flytt av kontoret, anställningsintervjuer, möten, bokföring, luciafirande och handläggning i en salig blandning. Det passar mig.
Helgen däremot har gått oerhört långsamt. I fredags kom Ia till Stockholm och jag var ute och käkade med henne+ vän, vilket naturligtvis var mycket trevligt! Igår var jag iväg och spelade korpmatch i fotbollen på morgonen, vilket också var väldigt kul, men sen började tristessen. Eller det var skönt att bara vara hemma till en början. Jag lagade god mat innehållande; kyckling, broccoli, lök, purjolök, champinjoner, paprika (ja ni läser rätt ;), oystersås och cashewnötter, vilken blev mycket lyckad. Jag hade dessutom tid att tänka på hur jag ska förhålla mig till vissa saker, vilket också var nödvändigt efter en händelse som inträffat tidigare under veckan. Men sen började det. Vissa skulle säkert se det som lyx att ligga i badkaret och läsa och visst det gör jag också, men efter några timmars ensamhet blir jag så enormt rastlös. Jag är ingen ensamvarg, men jag överlevde kvällen trots allt.
Imorse vaknade jag strax efter sju och när klockan var halv åtta kände jag att jag lika gärna kunde gå upp. För att stilla min ihållande rastlöshet bäddade jag rent i sängen och städade garderoben. Nu har jag precis ätit frukost och snart ska jag bege mig till city för att inhandla den sista julklappen och fylla i luckorna som uppstått i garderoben.
Ikväll kommer V hem efter en långhelg i Sälen och min rastlöshet övergår förhoppningsvis i social samvaro.
//Hanna
Det blir längre och längre mellan inläggen. Kanske blir det bättre efter den kommande ledigheten. Det nya fyndet på blocket är hämtat och klar för leverans till Årsta.
M&P: Nu tycker jag att ni är lite gnälliga! Ser fram emot leveransen :)