Livet under och efter stadsloppet
Tro det eller inte, men jag överlevde loppet. Jag klarade dessutom mitt mål som var att springa under 60 minuter. Jag sprang ganska exakt på 57 minuter och 12 sekunder, ingen supertid, men i förhållande till att jag aldrig i hela mitt liv tidigare sprungit 1 mil så måste jag ändå vara nöjd.
Efter loppet väntade grillning och fotbollsmatch i Skåre och efter det utgång. Det var en trött Hanna som tog sig igenom kvällen, men kul att träffa och umgås med söta människor. På söndagen gjorde sig kroppen påmind på allvar och måndagen gick inte lättare. Idag börjar dock ordningen bli återställd och jag kan röra mig utan att känna mig som 100 år.
Lite bilder från helgen:
//Hanna
jag tycker det är dåligt med uppdatering
Det där har du inte skrivit själv :p