Bloggat från mobilen

downloads_imag00 (MMS)

Måste ju prova nya mobilen :) lillan ålar numera fram på golvet!


Allt har sin tid?

Jag funderar på om jag ska sluta med det där som kallas bloggande. Jag skriver allt mer sällan och känner att det inte finns så mycket jag vill dela på det sättet längre. Jag ska ta mig en funderare och återkomma.

Nu ska jag ta en powernap bredvid mina ögonstenar.

//Hanna

Det nya livet.

Dagarna bara försvinner. Vår lilla ögonsten gillar inte att sova dagtid och underhåller mamma med stora leenden, ljusa toner och en hel del tjat om mat. Hon gillar att äta den där lilla, vilket i och för sig inte är helt oväntat med de generna. Det är verkligen häftligt att jag inte längre är huvudperson i mitt eget liv. Hanna är inte i fokus och lillan har kommit att bli obeskrivligt betydelsefull. Det stavas kärlek.

Förra veckan var vi på vår första semester. Gotland var destinationen och resultatet var verkligen lyckat. Vi njöt av god mat, fint väder och mysiga Visby. Lite bilder kommer senare.

Nu ska vi gå till Ica och inhandla lite godis och sedan blir det fredagsmys.

//Hanna





Så kom dagen..

... som förändrade livet. Den nionde juli klockan 17.22 föddes vår lilla Iris, 3500 g och 51 cm kärlek. Efter några dramatiska minuter låg hon där på min mage. Världens sötaste lilla varelsen som vi hade längtat så mycket efter. Först kunde jag inte förstå att hon var ute. Sen kunde jag inte förstå att hon skulle följa med oss hem, men nu ungefär sex veckor efter att hon föddes kan jag inte förstå att vi levt utan henne. Älskade underbara unge!


Iris strax efter hemkomsten från BB


En suddig, men glad Iris ungefär fem veckor senare.

//Hanna

Bara så jävla trött.

Just inatt. Just nu är jag trött på livet och vill ärligt talat inte vara med mer. Jag har försökt med allt och kan verkligen inte sova. Samma sak var det igår. Jag vände och vred på mig i en evighet innan jag lyckades slumra till iaf en kort stund. Jag trodde att det skulle gå lättare inatt då det regnade lite under kvällen, vilket gav en betydligt friskare luft, men inte. Sömn brukar vara lite av min specialitet annars. Jag sover oftast djupt och länge, men inte nu. Nu när jag desutom har gått fem dagar över tiden och livet inte är så fantastiskt i sig. Nu ska kroppen börja krångla också. Inte nog med att jag ska fylla mina dagar. Nu måste jag tydligen aktivera mig på nätterna också.

Ett av projekten jag hade igår var att ringa Försäkringskassan. Många skräckhistorier har jag hört, men har tänkt att så illa kan det ändå inte vara. Jag har en 3½ år lång utbildning på universitet inom det sociala området utöver gymnasiet och har i över två år arbetat med myndighetsutövning så helt förtappad borde jag inte vara, men jodå. Det började med att jag var nummer 311 i kön när jag ringde. Det var 65 handläggare som svarade, så jag tänkte att det nog skulle gå fort ändå. 30 minuter senare fick jag prata med en tant som definitivt inte vaknat på rätt sida. Jag frågade om de fått in uppgifterna som jag skickade i början av förra veckan. Det hade dom inte, men hon visste inte om de på scanningscentralen låg i fas sa hon. Så hon kunde alltså inte svara på om mina papper var borta eller om det bara var de som inte hade gjort det jobb de är skyldiga att göra. Sen hade jag ytterligare frågor om hur de skulle räkna och lite andra saker och hon var allt annat än tillmötesgående. Jag jobbar som sagt med myndighetsutövning själv även om vi inte är en statlig myndighet och ALDRIG att vi skulle få bemöta våra medlemmar på det sättet. Då skulle vi inte ha några kvar och oftast har vi ingen telefonkö alls och man får direkt prata med en handläggare. Inte någon människa som inte ens kan bemöda sig med att ta reda på om scanningen ligger en vecka efter i tiden eller om jag måste börja samla in uppgifter på nytt. Helt värdelöst och jag misstänker att min och Försäkringskassans dispyt bara har börjat. Och jag blir ännu mer emot ett förstatligande av akassorna. Räcker det inte med Försäkringskassan och ALFA-kassan som praktexempel?

Nu ska jag försöka att inte lägga någon mer energi på det inatt, men det är svårt för jag går igång på alla cylindrar när jag tänker på det.

Annars går tiden extremt sakta och jag vill som sagt inte vara med mer. Det är inte roligt längre. Inte alls.

//Hanna


Ätbart

Humöret har inte varit på topp de senaste dagarna. Jag är trött på att vänta och överväger att stänga av mobilen på obestämd framtid. Om ni undrar varför jag inte svarar så beror det antagligen på det och inte på att jag är sysselsatt med annat. Igår hade jag iaf en mysig stund då jag och sambon strosade runt och käkade lunch på Djurgården. Vitvinskokta musslor med vitlöksaioli och lantbröd i solen med utsikt över vattnet är verkligen inte att förkasta. Sedan väntade blåbärspaj med vaniljsås. V vet precis hur han ska göra för att få mig på bättre humör. Efter turen på Djurgården mötte jag upp de finaste kollegorna i Hagaparken för lite kubb. Väl hemma igen gick jag och V till Ica och laddade upp med diverse onyttigheter för att sedan inte flytta oss utanför sovrummet under resten av kvällen. Som sagt V vet hur han ska göra för att hålla mitt humör på en hanterbar nivå. Ätbart är ledordet.

Nu ska jag äta frukost.

//Hanna


För nu så har sommaren kommit...

Dagar har passerat trots allt och sommaren har gjort entré på riktigt. Midsommarhelgen fick den finaste starten. Lilla H kom till världen och F blev storebror. Helgen fortsatte sedan med fint väder och trevligt sällskap i Trosa. På midsommarafton strosade vi runt i Trosa, satt på en uteservering, åt god midsommarmat, spelade kubb och avslutade sedan med en omgång Monopol. En dag helt i min smak. På midsommardagen spelade de andra lite golf medan jag socialiserade med V´s mormor. Det var trevligt det också. På kvällen fick vi sedan träffa släktens nykomling bara två dagar gammal. Lilla lilla knytet. Både jag och V var lika fachinerade och påväg hem frågade V om vi inte kunde åka och hämta ut våran lilla nu. Jag önskade inget hellre än att vi kunde göra det, men istället fick  vi snällt fortsätta vänta och vi väntar fortfarande. Den lilla har inte bråttom, men det underlättar åtminstone valet av efternamn ;)

Jag har många saker som jag skulle vilja göra. Många små semesterutflykter, men varesig Gotland, en golfresa eller en liten tripp till USA känns speciellt aktuellt i dagsläget. Så jag fortsätter min väntan här på Siljansvägen. Det är tur att lilla H och F inte bor så långt bort så att jag kan ladda batterierna när framtiden känns alldeles för långt borta.

Dagens projekt; vattna blommor och tvätta två maskiner så dagen kommer antagligen att susa förbi ;)

//Hanna


Hemska migrän.

En väldigt lugn helg har passerat. Jag avslutade den med migrän deluxe. Det var längesen jag hade så kraftig migrän. Har lite känningar kvar idag också, men nu fungerar jag åtminstone som människa. På förmiddagen har jag varit i Länna och gått runt i pensionärstakt. Om jag bara går lite för fort kommer huvudvärken direkt. Det bästa vore säkert att stanna hemma, men jag blir galen om jag ska vara inne en hel dag. Speciellt nu när jag bara väntar, väntar och väntar.

Planen var att jag skulle baka muffins idag och sedan åka iväg och fika, men det har jag skjutit på framtiden.

På torsdag packar vi troligen väskan och åker till Trosa. När vi åker beror lite på väder och andra omständigheter. Tanken är åtminstone att midsommar ska firas där tillsammans med J och söta E.

Nu ska jag vila huvudet från skärmen ett tag. Den gör också sitt för huvudet...

//Hanna

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill...

Sitter och lyssnar på Änglamark och tänker en massa tankar. Vi var på dop för ett par helger sedan och då spelade de den låten. Jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Lilla Nils blev döpt utomhus i sin mormors trädgård och det var hans farfar och farbror som sjöng låten. Det var fint på riktigt. Talet som Nils gudfar höll till honom som föregick låten gjorde också sitt för tårkanalerna.

Min livssituation gör mig inte mindre sentimental. Igår hade jag min första semesterdag och det slog mig att jag verkligen inte vet vad jag har gett mig in på. Det finns någon där inne som redan nu är så otroligt betydelsefull. Så otroligt väntad och önskad. Hur ska man kunna föreställa sig och psykiskt kunna förbereda sig på vad som komma skall? Jag kan läsa, läsa och åter läsa. Jag kan lyssna, lyssna och åter lyssna på människor som vet, men jag kan ju aldrig riktigt förstå. Däremot vet jag redan nu att jag kommer göra allt jag kan. Allt jag kan.


//Hanna

I väntans tider

Nu har jag en vecka kvar på jobbet innan jag går på långledighet och det känns lite konstigt måste jag säga. Det känns både skönt och tråkigt på samma gång, men mest vill jag såklart att tiden ska gå. Jag vill inte vänta mer nu. Det känns som att jag är redo för nästa steg. Nästa fas i livet. Jag vet ju att den fasen kommer att inledas senast nästa månad så jag kanske borde skynda långsamt, men det är svårt att njuta av nuet. Det vi har väntat på så länge börjar bli nära nu och den nuvarande kroppsvikten underlättar inte vardagen.

I helgen ska det iaf bli fint väder om man vågar tro SMHI och då blir det lite lättare att njuta av nuet. Jag var ute på en kort promenad när jag kom hem från jobbet och det var grillar nästan överallt i underbara sommar-Årsta. Bara lukten får mig att le. Imorgon hade jag tänkt att få med mig V och kolla på Stockholm marathon för att sedan äta något i Kungsan. Hörde även något om en komikerfestival på Långholmen så vi får se var vi hamnar. V är ute ikväll så jag har svårt att tro att han sprätter upp vid åtta imorgon och vill företa sig något.

Nej nu ska jag försöka göra mig iordning för kvällen. Jag har ju precis vaknat upp efter en powernap på ca. två timmar...

//Hanna

Tyskland

Jag är inte på skrivhumör, men jag ska åtminstone försöka lägga upp några bilder från konferensen i Berlin från förra veckan.


Kollegorna D och H lyckades hamna i förgrunden. Jag kommer däremot inte ihåg vad porten på bilden hette.


Den tyska statsskulden tickade uppåt och siffrorna steg med väldigt mycket varje sekund. Måste vara upplyftande för tyskarna att passera den här porten.


Sony-center i Berlin. Stort var det verkligen, men jag förstår inte varför de var så stolta över den här byggnaden.


Här är den svenska ambassaden i Berlin. Den ligger tillsammans med de andra nordiska länderna och är byggd av gotlänsk sjösten om jag minns rätt. Här inne var vi och lyssnade på hur det tyska socialförsäkringssystemet är uppbyggt och lite skadad som jag är tyckte jag att det var väldigt intressant.


Det här var mitt hotellrum under vistelsen i Berlin. Jag uppskattade dock badkaret mest!


Utsikten från mitt fönster.


Alla mina kollegor vid ett bord.


Den här bar de in vid middagen den sista kvällen och jag höll bokstavligen på att kräkas.


Såhär såg tomatsoppan ut. Inte vad jag förväntade mig, men den var god!


Min oxfilé skulle vara "well done". Som ni ser har tyskarna verkligen problem med engelskan...


Den här yoghurtglassen hade jag däremot inte så många invändningar emot...


... utan gick tillbaka till samma ställe dagen efter och provade en annan sort som också fick högsta betyg :)


Europas första trafikljus. Det satte tyskarna upp när det kom alldels för många bilar dvs 60 bilar per timme.


En kyrka mitt i Berlin som blev sönderbombad under kriget precis som stora delar av Tyskland.

En väldigt lyckad konferens var det, men efter fyra dagar i Berlin var det samtidigt väldigt skönt att få åka hem.



Och jag har iaf inte svårt att se varför jag längtade.


Mamma den här bilden är för att du ska se vilken begåvad dotter du har ;) Nu har vi iaf en balkonglåda!

//Hanna


Kläder en tisdag

Jag började dagen idag med att ha sönder ett par byxor. Jag fortsatte den med att inte hitta något annat att ha på mig och vips så hade dagen fått en dålig start. Jag har som vana att alltid lägga fram kläder till kommande arbetsdag kvällen innan för annars blir det som idag. Jag var helt enkelt för trött för minsta motgång. På jobbet möttes jag av trötta kollegor som hade samma tisdagskänsla som jag. Usch. Skönt att dagen går mot sitt slut.

Imorgon gör jag sista arbetsdagen för den här veckan och sedan bär det av till Berlin på konferens. Jag har aldrig varit i Berlin så jag ser fram emot både att se staden och bo på fint hotell med allt vad det innebär.

I helgen var mamma och pappa här på besök. Kul att både visa dem hur vi bor och lite mer av Stockholm. Nu får vi hoppas att det inte dröjer så länge tills de kommer på besök nästa gång och det tror jag bestämt inte att det kommer att göra heller :)

//Hanna


Trött deluxe

Idag räcker inte ordet trött för att beskriva hur jag känner mig. Jag gäspade mig igenom arbetsdagen och jag gäspade mig igenom träningspasset. Jag somnade halv tio igår och sov tills klockan ringde vid sex imorse, så jag borde verkligen inte vara trött, men det är jag tydligen. Kroppen är inte logisk alla gånger, men med en förhoppning om att jag ska vara piggare imorgon när vi får besök från Värmland ska jag krypa ner alldeles strax.

Så godnatt.

//Hanna

Helgen som varit

En trevlig och sådär alldeles lagom helg går mot sitt slut. Den här helgen har innehållit lite tacomys, lite träning, the last Bounce, middag på Vapiano, lite städning och avslutades med trevlig söndagsmiddag. Jag tror att jag har laddat batterierna tillräckligt för att orka med ytterligare en veckas jobb.

Veckan blir dessutom lite kortare än vanligt eftersom det är valborg på fredag. För mig innebär det att jag slutar klockan 12 och då ska jag gå och möta mamma och pappa som kommer på storstadsbesök. Kul! :)

Nu ska jag krypa ner under täcket tillsammans med min nya tidning som kom på posten i fredags. Skönt.

//Hanna

Mat och jobb i kvadrat

Det är måndag och sambon har snart städat hela lägenheten, vilket verkligen var ett uppskattat initiativ. Jag stod för matlagningen, men den gick relativt fort eftersom jag gjorde det här. Något som jag planerar att göra om. Snabbt, enkelt och gott. 

Ja nu är det måndag och vardag igen, men det känns faktiskt helt okej. Jag har skrattat åt underbara kollegor på jobbet idag och i helgen fanns det verkligen utrymme för återhämtning. I lördags provade jag ett pass på Friskis som kändes väldigt bra, så jag planerar att göra om det. Cykelturen till Hornstull i motvind och med opumpade däck däremot framkallade nästan tårar. Det gör jag inte om igen på ett tag. Jag har ju trots allt ett SL-kort. I lördags var planen att jag skulle hitta ett par skor. Det gjorde jag inte däremot köpte jag en blå- och vitrandig klänning på MQ som jag är väldigt nöjd med. Skorna står alltså fortfarande på inköpslistan. Jag är inne på att köpa ett par tygskor, men jag vet inte riktigt vilken färg och modell jag tycker bäst om ännu. Den där "måste ha" känslan har inte infunnit sig. Sedan ska jag inhandla ett par traditionella sandaler, men det får bli längre fram.

Igår var jag och V på Nordic light och käkade brunch. Den var verkligen toppen! Nästa gång är brunch preliminärt planerad till den 15 maj, då storasyster och H förhoppningsvis kommer på besök. Om det är fint väder ute kanske vi kan gå hit då? Mat är lite av min melodi numera och igår blev jag påmind om att brunch är minst lika bra som en middag på restaurang om inte ännu bättre.

Nu väntar ryggläge i soffan.

//Hanna




Ett inköp eller två

Det har varit en effektiv fredagseftermiddag/kväll. Direkt efter jobbet tog jag en snabb shoppingrunda och lyckades få med mig en fin tröja av favoritmärket Objekt hem. Tyvärr lyckades jag inte få med mig ett par vårskor hem, men skam den som ger sig. Jag tänker göra ett nytt försök i helgen. Väl hemma blev det Blocket-shopping istället. Jag är för feg för att ringa och diskutera pris, men som tur är har jag en sambo som är född med talets gåva och vi lyckades få hem ett babyskydd för en kommande generation till ett rimligt pris. Efter hämtning av skyddet lämnade jag av sambon hos en av hans vänner och åkte hem för att försöka stryka några saker på min "att göra"-lista. Såhär långt har jag hunnit bocka av; boka träning för kommande vecka, hänga tvätt, maila en studievägledare och surfa lite på Försäkringskassans hemsida. Ett helt okej resultat tycker jag. Imorgon klockan 10.00 ska jag prova ett nytt pass på Friskis som ska bli ytterst spännande och jag tänkte använda cykeln för att ta mig dit så håll tummarna för vårväder! Nu ska jag borsta dom där tänderna jag har och se klart på Solsidan.

//Hanna


Skön ledighet

Påsken blev lika bra som jag hoppades. Jag fick träffa en massa söta människor på skärtorsdagen, snosa på en söt liten Lowe och äta lunch hos fina föräldrarna på fredagen för att spendera resterande delen av helgen i ett soligt Sälen. Livet har verkligen visat sig från sin bästa sida.

Det kändes lite tungt att landa i verkligheten på tisdagen, men nu är jag tillbaka igen och imorgon är det veckans bästa dag. Underbara fredag.

Annars handlar mina tankar främst om framtiden. Jag har i vissa stunder lite svårt att njuta av nuet, men samtidigt har jag nog aldrig känt mig såhär tillfreds med livet och det är verkligen en oslagbar känsla.

Nu ska jag invänta sambon som förhoppningsvis kommer hem med mat från favoritstället Fine Foods i Hammarby Sjöstad.

//Hanna

Veckans sista dag.

Och sen kom söndagen.

Jag var grymt taggad när jag vaknade imorse. Frukost gjordes i en väldig fart, tvätt sorterades, kläder hängdes in i garderoben och var sak fick återgå till sin plats. Sen gick luften ur mig. Nu sitter jag med datorn i knät och dagen känns inte alls lika lockande som den gjorde för några timmar sedan. Minsta lilla motgång och jag blir som förbytt. Ingen vidare egenskap att skriva i cv:t. Nu ska jag sitta här tills lusten kommer över mig igen och jag hoppas innerligt att det är snart. Jag hoppas åtminstone hinna med en promenad, handling, betala räkningar och lite mer tvättande under dagen. Vore skönt att få ordning innan kortveckan inleds. På torsdag bär det av till Karlstad och jag hoppas att jag får se alla söta från gymnasietiden och ryktet säger att jag med lite tur även får träffa några sötnosar till. På fredagen hoppas jag på att jag får snosa lite bebis innan det bär av till Sälen. En grym vecka att se fram emot alltså!

Nu ladda.

//Hanna


Systerhelg i Sälen och Mr Spyhink

Så kom äntligen den där efterlängtade helgen i Sälen. Vi hade mellan 1 och 4 minusgrader och sol hela helgen, så det var verkligen toppen. Det är något speciellt med fjälluften ändå. Jag och äldsta systern lyckades totalt avverka 9 km i längspåren. Det kan tyckas lite, men för nybörjare som oss var de en bra start. Vi höll åtminstone jämt tempo med gubben på 78 år. På söndagen avslutade jag och V med att åka 12 km så jag tycker ändå att jag fick min motionsdos. Systrarna med bihang åkte hem på söndagen och jag och V stannade en dag till. Efter vår lilla tur på söndagen var jag dock inte mycket till sällskap utan somnade ganska snabbt. Först tog jag en tupplur i soffan, sedan läste jag litegrann och åt lite mat för att sedan förflytta mig till sängen. På måndagen väntade sedan den trevliga lilla bilresan tillbaka. Allt gick bra tills vi kom till norra Stockholm där det var tjockt med bilar precis som vanligt. Det tog oss 5 timmar att åka från Lindvallen till Stockholm och sedan tog det drygt en timme att bara åka igenom Stockholm (eftersom vi bor på den södra sidan). Inte så spännande, men tillslut kom vi hem i alla fall.

Sedan vaknade jag klockan 02:15 natten mellan måndag och tisdag av att jag inte mådde så bra. Jag spenderade sedan resten av natten och morgonen på toaletten tillsammans med mr spyhink. Fram emot morgonen kom även febern krypande och tanten på vårdguiden trodde att det var matförgiftning. I och med illamåendet sjönk mitt humör fortare än vanligt, då jag helt ärligt tycker att jag har mått dåligt så det räcker för flera år framöver. När min självömkan inte vet några gränser och tårarna bara rinner är jag så glad för att jag inte är ensam, utan att det finns någon som säger att vi tar oss igenom det här tillsammans. Någon som inte bryr sig om att jag helt genomsvettig, går runt i en alldeles för liten tröja där magen sticker ut och har alldeles för långa hårstrån på benen. Någon som ändå bara kramar om mig och säger hur bra jag är. Hur fin jag är och att vi har så otroligt mycket att se fram emot. Det är jag glad för. Att jag dessutom mår mycket bättre idag och ska jobba imorgon igen gör också sitt för humöret. Nu är det uppåtgående igen.

//Hanna

Noll kroppskontroll

Det finns dagar då kroppen inte riktigt gör som jag vill. Igår köpte jag längdskidor som var betydligt dyrare än jag tänkt och idag är det få kroppsdelar som mår riktigt bra. Jag funderar på om kroppen försöker säga mig något. Jag tror dock inte att den är riktigt så intelligent, då jag inte har hunnit inviga skidorna ännu. Snygga är dom hur som helst där dom står och glänser i hallen och förhopnningsvis får jag inviga dem nästa helg. Ikväll är min enda plan att ligga på rygg och tycka synd om mig själv. Jag ska ju orka jobba fyra dagar till den här veckan och eftersom jag köpte betydligt dyrare skidor än jag tänkt så har jag inte riktigt råd att vara hemma. Prioritera?

//Hanna


Tidigare inlägg