Tomt

C-uppsatsen är inlämnad. Vi kom igenom första spärren. Nu är det två kvar. Håll tummarna!

Har verkligen inget vettigt att skriva. Tänker hur mycket som helst, men jag kan inte få ut det i ord. Bara en konstig känsla.

Vill att lägenheten ska bli klar dessutom. Ge mig mina köksluckor någon gång! har ju bott här i två veckor nu utan dem... har ju inga dörrar heller...eller jo en ytterdörr, men inget mer...

nej nu ska jag inta ryggläge.

Godnatt.

//Hanna 

Ge mig utgång!

Ge mig en lördag med utgång! Är så grymt sugen på att gå ut!
Är trött på att sitta inne och skriva c-uppsats! Har verkligen inget liv atm.... och därför inte så mycket att dela med mig av :p

Lägenheten börjar iaf se ut som en lägenhet, även om det är eko i vardagsrummet och att skåpluckorna i köket lyser med sin frånvaro.

Jag längtar...

//Hanna :)

Flytt

Haga har bytts mot Herrhagen. Sällskap har bytts mot ensamhet. Det är väl nu jag förväntas bli stor på riktigt. Jag har dock inte hunnit landa än. C-uppsatsen står mig upp i halsen och jag är ganska övertygad om att både jag och min omgivning ser fram emot slutet av den här terminen. Intervjuerna och den roliga delen försvinner i alla teorier som jag ändå inte förstår någonting av.

Ge mig sommar!

(och internet tack!)

//Hanna

På riktigt.

Nu är det snart på riktigt. Jag ska flytta på tisdag. Idag har jag börjat packa mer seriöst. Ska jobba heldagar imorgon och på lördag. Sen spela fotbollsmatch på söndag och skola på måndag, så inte så mycket tid att packa. Det är verkligen skräckblandad förtjusning. Ska bli roligt att göra i ordning, men samtidigt så oerhört tomt. Har man knappt sovit själv på över fyra år.....ja.

Det var du och jag mot alla odds. Ingen trodde på oss från början. Det blev nästan 4½ år. Det har varit den bästa tiden i mitt liv. Vissa stunder glömmer jag aldrig. Du är den finaste. Jag älskar dig idag och för resten av mitt liv. Vissa saker bara vet man.

Det är såna tankar som uppehåller mig just nu. Hur ska jag kunna koncentrera mig på att skriva en c-uppsats? Ibland blir stora saker så små och små saker så stora.

Min syster förgyllde dessutom min tillvaro idag. Tack för presenten :)

Någon vis människa sa att man ska njuta av varje dag som att den vore den sista. Jag kan bara konstatera att det inte är möjligt. Mot ljusare tider.

//Hanna