Hanna i fokus

Just inatt. Just nu är jag trött på livet och vill ärligt talat inte vara med mer. Jag har försökt med allt och kan verkligen inte sova. Samma sak var det igår. Jag vände och vred på mig i en evighet innan jag lyckades slumra till iaf en kort stund. Jag trodde att det skulle gå lättare inatt då det regnade lite under kvällen, vilket gav en betydligt friskare luft, men inte. Sömn brukar vara lite av min specialitet annars. Jag sover oftast djupt och länge, men inte nu. Nu när jag desutom har gått fem dagar över tiden och livet inte är så fantastiskt i sig. Nu ska kroppen börja krångla också. Inte nog med att jag ska fylla mina dagar. Nu måste jag tydligen aktivera mig på nätterna också.

Ett av projekten jag hade igår var att ringa Försäkringskassan. Många skräckhistorier har jag hört, men har tänkt att så illa kan det ändå inte vara. Jag har en 3½ år lång utbildning på universitet inom det sociala området utöver gymnasiet och har i över två år arbetat med myndighetsutövning så helt förtappad borde jag inte vara, men jodå. Det började med att jag var nummer 311 i kön när jag ringde. Det var 65 handläggare som svarade, så jag tänkte att det nog skulle gå fort ändå. 30 minuter senare fick jag prata med en tant som definitivt inte vaknat på rätt sida. Jag frågade om de fått in uppgifterna som jag skickade i början av förra veckan. Det hade dom inte, men hon visste inte om de på scanningscentralen låg i fas sa hon. Så hon kunde alltså inte svara på om mina papper var borta eller om det bara var de som inte hade gjort det jobb de är skyldiga att göra. Sen hade jag ytterligare frågor om hur de skulle räkna och lite andra saker och hon var allt annat än tillmötesgående. Jag jobbar som sagt med myndighetsutövning själv även om vi inte är en statlig myndighet och ALDRIG att vi skulle få bemöta våra medlemmar på det sättet. Då skulle vi inte ha några kvar och oftast har vi ingen telefonkö alls och man får direkt prata med en handläggare. Inte någon människa som inte ens kan bemöda sig med att ta reda på om scanningen ligger en vecka efter i tiden eller om jag måste börja samla in uppgifter på nytt. Helt värdelöst och jag misstänker att min och Försäkringskassans dispyt bara har börjat. Och jag blir ännu mer emot ett förstatligande av akassorna. Räcker det inte med Försäkringskassan och ALFA-kassan som praktexempel?

Nu ska jag försöka att inte lägga någon mer energi på det inatt, men det är svårt för jag går igång på alla cylindrar när jag tänker på det.

Annars går tiden extremt sakta och jag vill som sagt inte vara med mer. Det är inte roligt längre. Inte alls.

//Hanna

Humöret har inte varit på topp de senaste dagarna. Jag är trött på att vänta och överväger att stänga av mobilen på obestämd framtid. Om ni undrar varför jag inte svarar så beror det antagligen på det och inte på att jag är sysselsatt med annat. Igår hade jag iaf en mysig stund då jag och sambon strosade runt och käkade lunch på Djurgården. Vitvinskokta musslor med vitlöksaioli och lantbröd i solen med utsikt över vattnet är verkligen inte att förkasta. Sedan väntade blåbärspaj med vaniljsås. V vet precis hur han ska göra för att få mig på bättre humör. Efter turen på Djurgården mötte jag upp de finaste kollegorna i Hagaparken för lite kubb. Väl hemma igen gick jag och V till Ica och laddade upp med diverse onyttigheter för att sedan inte flytta oss utanför sovrummet under resten av kvällen. Som sagt V vet hur han ska göra för att hålla mitt humör på en hanterbar nivå. Ätbart är ledordet.

Nu ska jag äta frukost.

//Hanna