Hanna i fokus

Sommarens bästa vecka är slut och jag har uppskattat varje sekund, även om jag ibland har gett bittra utlåtanden. Tidigare har jag inte värderat att vara ledig. Jag har inte uppskattat att ligga i sängen halva dagen och bara vara. Det gör jag nu. Därför känns det lite tungt att skolan börjar imorgon. Jag är inte motiverad. Givet ska det bli kul att se alla ansikten igen och höra hur livet har utspelat sig för alla människorna under sommaren. Kursen ser också ut att bli den mest givande och han som ska föreläsa är hur bra som helst. Men det räcker inte. Det räcker inte när mitt huvud inte vill tänka på skola. Inte vill tänka på mer än en sak. Det är dock min sista termin på karlstads universitet för den här gången, så det gäller samtidigt att njuta, ta vara på varje sekund. Försöka suga ut den sista tryggheten innan januari är kommen. Plugga kan jag. Jag har gjort det i sammanlagt 16 år och vet att jag kan. Snart väntar något annat.

Igår väntade utgång och jag lyckades hålla en bättre nivå än förra helgen. Inga minnesluckor, utan istället väldigt fina minnen.

Efter att ha legat i sängen halva dagen idag och verkligen laddat upp för en jobbigare period som är på ingång bar det av till Mariebergsskogen. Väl där käkade vi (ia, renee, martin, axel, svärd, eklöf och jag) mat och glass, för att sedan spela lite minigolf. Vi kom bara halvvägs i minigolfen (dvs 9 banor) för sedan gjorde regnet entré. Jag kom näst sist, men för ovanlighetens skull tog jag nederlaget med ro (chockade tom mig själv). Nu på kvällen har jag varit till min äldsta syster malin på snabbvisit och vi planerade in en liten stockholmstripp. Vi får väl se om den blir verklighet, för det är någonting med mig och verkligheten just nu. Vi är inte i fas.

Med tankarna på en delad framtid.
//Hanna