Hanna i fokus

Är ett ledord i mitt huvud just nu. Jag vet inte vad som är upp eller vad som är ner. Jag vet inte vad som är bra eller vad som är dåligt. Det är bara ett stort kaos.
Veckan som gått har varit händelserik. Jag har fått en lägenhet, jag har fått såväl extrajobb som sommarjobb och allmänt har mitt liv fått ytterligare erfarenheter. Efter en hård, men oslagbar helg i Sälen har jag dock inte orkat bry mig om skola eller något om vad ordet seriös innebär. I Sälen var det så enkelt. Det var så enkelt att leva just där och just då. Alla var glada. Fyllan konstant och jag lärde mig tillslut att svänga med snowboarden. Backen byttes mot after ski och afterski byttes mot utgång. Utgången byttes mot efterfest för att slutligen dela 90-säng med Ia. Sedan var de samma procedur igen. Frågan är om jag någonsin mått bättre än just där just då. Enkelt.
Väl hemma var det inte lika givande. Saknaden var stor och studenttorsdag på arena fick bli stand in. Dagen idag kan beskrivas med trötthet, uppgivenhet, frågan och hopp. Jag vill tro att livet är bra. De senaste 7 dagarna är ett tydligt bevis på att det kan vara det. Ge mig mer.

// Hanna :)