Hanna i fokus

Helgen fick som ni märkte en mindre bra start, men den kom att på flera plan bli mycket bättre. Efter den totala genomklappningen på fredagen i matchen mot Mora (elit) var det ett måste att vinna mot Hässelby (div 2) och Huddinge (div 1) om vi ville spela slutspel. Hässelby var inga större svårigheter. Vi vann med 6-2. Sen var det dags att möta Huddinge och nu var det återigen dags för mig att stå i mål. Den här gången med ett betydligt bättre resultat. Vi vann matchen med 4-3, vilket samtidigt innebar att vi var klara för semi. I semin skulle vi möta Karlstad (elit). Vi har mött dem förrut, utan större framgång, men känslan av att det var möjligt fanns ändå där. Jag var mer än nervös innan matchen och hade lite känningar av diverse kroppsdelar, men med tankarna på bra ord valde jag ändå att stå. I efterhand kunde jag vara nöjd med det beslutet för jag gjorde en helt okej insats, och hur laget spelade sen. Skattkärr (vi) slog Karlstad och vi kunde för första gången titulera oss "bäst i stan". Nu väntade final och bänken för mig. Så skönt som det var att sitta på bänken den matchen har det nog aldrig varit tidigare. Jag hade (har) ont i hela kroppen och hade redan uppnått någon form av revansch för min totala genomklappning på fredagen. Laget hade dessutom redan presterat mer än någon kunde förvänta sig, så att vi förlorade med 7-2 i finalen (återigen mot Mora) kändes inte speciellt tungt. Vi kan vara nöjda med ett silver.

Idag fick vi träningsledigt och det är nog många med mig som är tacksamma för det. Fem matcher på tre dagar är ganska mycket och det sliter på kroppen. I veckan väntar ytterligare två matcher, så lite ledigt är välbehövligt. Jag behöver dessutom tiden för att plugga. Jag vill verkligen inte hamna efter från början, då kommer det bara att bli jobbigt. Förutom att plugga ska jag även hinna med tandläkaren idag. Ytterst givande om än ekonomiskt tråkigt. Något som också är tråkigt är att jag inte kan släppa vissa tankar. De underlättar inte min vardag.

Med förväntningar.
//Hanna