Hanna i fokus

En turbulent vecka har passerat. Jag har någonstans levt med tanken på att alla kroppsliga problem går att lösa. Att läkarna, specialisterna, löser alla åkommor precis som på tv. Det gör de inte. Människor upplyser mig om att det finns saker som är värre och visst är det så. Det finns saker som är värre. Mycket värre. Det är dock ingen tröst i min nya vetskap om min kropp. Jag har hela tiden vetat att det finns människor som mår dåligt på grund av kroppsliga orsaker som inte går att påverka. Det är ingen ny insikt. Insikten om min egen kropp inte går att påverka i ett avseende är ny och den gör mig ledsen. Ledsen på riktigt.

Nu låter det som att hela min värld har rasat samman. Det har den inte. Jag kommer igen. Snart.

Det snurrar mycket tankar i mitt huvud. Dels angående den nya insikten, men även andra tankar tränger sig på. Det handlar om framtid, val och min situation i nutid. Jag önskar mer saker av mig själv. Jag har verkligen ett bra liv, men det är ändå bitar som inte riktigt har fallit på plats. Därför ska det bli skönt att åka till KD nästa helg och träffa massa söta vänner. Samtidigt kommer det kännas konstigt att sitta på läktaren och se mina gamla lagkamrater spela Kallsta open.

//Hanna