Hanna i fokus

Idag vaknade jag med samma känsla som jag hade när jag somnade igår. Jag trodde att den skulle försvinna om jag bara fick sova, men nej. Det värsta är kanske inte känslan i sig, utan att jag har svårt att veta vad jag ska göra för att den ska försvinna. Jag vet egentligen inte riktigt vad den står för. Kanske kommer den ur vetskapen om beroendet av en annan människa. Kanske kommer den för att jag inte gör så mycket annat än jobbar och fixar med vardagssysslor. Vad den beror på spelar egentligen inte så stor roll. Frågan är vad jag ska göra för att motverka den. Någon som vill komma och bo hos mig snart kanske? Helgen efter påsk skulle jag iaf uppskatta om jag fick sällskap. Platsen bredvid mig är ledig då. Alternativt åker jag hem. Jag behöver social stimulans. Jag behöver er. Idag saknar jag Karlstad på riktigt.

//Hanna