Hanna i fokus

Det är en vecka sedan som min farmor somnade in. Idag var hennes dödsannons i tidningen. Hon hade hittat en vers som hon ville skulle stå i den. Innan hon somnade in sa hon att den fanns i ett kuvert, men hon sa inte var. Familjen letade. De hittade den inte. Idag gjorde J det. Den hann alltså inte komma med i annonsen, men förhoppningsvis kan de läsa upp den på begravningen. Jag kan inte texten utantill, men det var ingen tvekan om att farmor såg fram emot att komma till farfar. Finaste människorna.

Jag tänkte att jag inte skulle åka hem förrän det var begravning, men jag vet inte om jag klarar det. Åka hem bara för begravningen och sen åka tillbaka till Stockholm. Det känns så konstigt att livet bara ska fortsätta som om inget hänt. Någonting har ju hänt. Något som gör att livet aldrig kommer att bli desamma igen. Jag kommer inte överens med döden.

Snart är det jul dessutom. Vanligtvis mIn favorithögtid, men i år ska vi inte hem till farmor för att äta julmat och skratta åt vilka enorma mängder mat hon tillagat. Inte skratta åt att vi ska äta tårta efter all mat som vi har tryckt i oss. Men hon kommer alltid att finnas med oss. Underbara älskade.

//Hanna