Hanna i fokus

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Mellan glada minnen och oförståelse. Jag visste att dagen skulle komma, men jag trodde verkligen inte att den skulle komma så snart och att världens bästa farmor skulle drabbas. Det gör så ont. Ont i hjärtat. Ont i själen. Jävla canser. Att dessutom bo 30 mil ifrån henne just nu. Det gör ont. Men jag hoppas att du vet att jag tänker på dig. Det gör vi alla. Och vid såna här tillfällen betyder familjen allt. Vi går igenom det här. Tillsammans.


//Hanna