Hanna i fokus

En väldigt lugn helg har passerat. Jag avslutade den med migrän deluxe. Det var längesen jag hade så kraftig migrän. Har lite känningar kvar idag också, men nu fungerar jag åtminstone som människa. På förmiddagen har jag varit i Länna och gått runt i pensionärstakt. Om jag bara går lite för fort kommer huvudvärken direkt. Det bästa vore säkert att stanna hemma, men jag blir galen om jag ska vara inne en hel dag. Speciellt nu när jag bara väntar, väntar och väntar.

Planen var att jag skulle baka muffins idag och sedan åka iväg och fika, men det har jag skjutit på framtiden.

På torsdag packar vi troligen väskan och åker till Trosa. När vi åker beror lite på väder och andra omständigheter. Tanken är åtminstone att midsommar ska firas där tillsammans med J och söta E.

Nu ska jag vila huvudet från skärmen ett tag. Den gör också sitt för huvudet...

//Hanna

Sitter och lyssnar på Änglamark och tänker en massa tankar. Vi var på dop för ett par helger sedan och då spelade de den låten. Jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Lilla Nils blev döpt utomhus i sin mormors trädgård och det var hans farfar och farbror som sjöng låten. Det var fint på riktigt. Talet som Nils gudfar höll till honom som föregick låten gjorde också sitt för tårkanalerna.

Min livssituation gör mig inte mindre sentimental. Igår hade jag min första semesterdag och det slog mig att jag verkligen inte vet vad jag har gett mig in på. Det finns någon där inne som redan nu är så otroligt betydelsefull. Så otroligt väntad och önskad. Hur ska man kunna föreställa sig och psykiskt kunna förbereda sig på vad som komma skall? Jag kan läsa, läsa och åter läsa. Jag kan lyssna, lyssna och åter lyssna på människor som vet, men jag kan ju aldrig riktigt förstå. Däremot vet jag redan nu att jag kommer göra allt jag kan. Allt jag kan.


//Hanna

Nu har jag en vecka kvar på jobbet innan jag går på långledighet och det känns lite konstigt måste jag säga. Det känns både skönt och tråkigt på samma gång, men mest vill jag såklart att tiden ska gå. Jag vill inte vänta mer nu. Det känns som att jag är redo för nästa steg. Nästa fas i livet. Jag vet ju att den fasen kommer att inledas senast nästa månad så jag kanske borde skynda långsamt, men det är svårt att njuta av nuet. Det vi har väntat på så länge börjar bli nära nu och den nuvarande kroppsvikten underlättar inte vardagen.

I helgen ska det iaf bli fint väder om man vågar tro SMHI och då blir det lite lättare att njuta av nuet. Jag var ute på en kort promenad när jag kom hem från jobbet och det var grillar nästan överallt i underbara sommar-Årsta. Bara lukten får mig att le. Imorgon hade jag tänkt att få med mig V och kolla på Stockholm marathon för att sedan äta något i Kungsan. Hörde även något om en komikerfestival på Långholmen så vi får se var vi hamnar. V är ute ikväll så jag har svårt att tro att han sprätter upp vid åtta imorgon och vill företa sig något.

Nej nu ska jag försöka göra mig iordning för kvällen. Jag har ju precis vaknat upp efter en powernap på ca. två timmar...

//Hanna