Hanna i fokus

Sitter och lyssnar på Änglamark och tänker en massa tankar. Vi var på dop för ett par helger sedan och då spelade de den låten. Jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Lilla Nils blev döpt utomhus i sin mormors trädgård och det var hans farfar och farbror som sjöng låten. Det var fint på riktigt. Talet som Nils gudfar höll till honom som föregick låten gjorde också sitt för tårkanalerna.

Min livssituation gör mig inte mindre sentimental. Igår hade jag min första semesterdag och det slog mig att jag verkligen inte vet vad jag har gett mig in på. Det finns någon där inne som redan nu är så otroligt betydelsefull. Så otroligt väntad och önskad. Hur ska man kunna föreställa sig och psykiskt kunna förbereda sig på vad som komma skall? Jag kan läsa, läsa och åter läsa. Jag kan lyssna, lyssna och åter lyssna på människor som vet, men jag kan ju aldrig riktigt förstå. Däremot vet jag redan nu att jag kommer göra allt jag kan. Allt jag kan.


//Hanna