Hanna i fokus

Idag är jag ett vrak. Har sovit ca 3 timmar inatt. Vaknade innan nio imorse och kunde inte somna om. Tankarna var alldeles för nervösa för det. Vid tio blev dock hela jag lugn igen när jag fick livstecken och en förklaring till tystheten. Det kändes bra. Något som också känns väldigt bra är att vara ledig på en söndag. Helt ledig. Det är ytterst sällan jag har sådana dagar. Det är alltid någon match, träning eller något "måste göra projekt", men inte idag så jag passar på att tvätta och sen ska jag försöka städa lite. Känns skönt att bara gå hemma och greja lite.

Utgången igår var givande. Jag hade en bra kväll. Hade ett fyllesamtal om min blogg och jag fick höra att jag verkade väldigt depressiv ibland. Det kan säkert verka så, men just nu är jag en Hanna som mår väldigt bra. Som känner att jag börjar komma någonstans. Känner att jag börjar veta vad jag vill och verkligen längtar efter att det ska hända saker. Sen att jag inte kan sluta skriva om att jag längtar och hela tiden ska skriva på ett abstrakt plan det är något annat.

Igår spelade vi ju även match som vi tillslut vann med 5-4. Det är ingen match jag vill minnas. Jag gjorde ingen lysande insats, men vi vann och det är huvudsaken.

Dags att gå ner till tvättstugan.
//Bakishanna

Längesen jag skrev nu och jag har hunnit bli 22 år. Det är stort. Jag har även hunnit spela seriepremiär som jag helst vill förtränga. Två tunnlar på samma match. Den ena med en sekund kvar i sudden. Fler kommentarer känns överflödiga. Efter matchen väntade dock den bästa helgen. Den bästa helgen på väldigt länge. Synd bara att jag är världens tröttaste människa. Hade vaken velat uppleva varje minut. Oförglömligt oavsett. Tack. Tillbaka till verkligheten och måndag där en redovisning väntade. Den gick väl inte helt lysande, men jag överlevde den och projektorn fungerade som den skulle efter några tekniska insatser ;). Sedan har veckan flutit på. Det händer saker nu. Jag har bestämt mig för att försöka ta vara på de sista veckorna av läsning och verkligen leva som jag kan även om tankarna på framtiden lockar.

Åter till böckerna.

//Hanna

Just nu är jag bara grymt nöjd över att jag precis har lyckats installera drivrutiner och skriva ut vårt grupparbete på skrivaren. Rätt nöjd över att jag inte behövde be någon om hjälp! Sen att utskriftskvaliteten blev sådär är en annan historia och sen kan man ju fundera på vad jag ska ha alla ikoner och program som dök upp på skrivbordet till, men det är ju inte heller väsentligt i sammanhanget. Idag är annars en dag när tekniken inte alls har varit på min sida. Jag mailade ett arbete till skolmailen igår som jag skulle skriva ut i skolan. Ja det gick ju bra förutom att jag tydligen hade en nyare version av word än skolan, så dokumentet  inte gick att öppna. Som tur var hade jag datorn med mig till skolan så vi iaf kunde kolla på dokumentet. Sen var det dags att skriva ut det Mona hade mailat. Ja det gick ungefär lika bra som för mig, men det här gången berodde det inte på formatet, utan på att alla skrivare i skolan strejkade. Vad gjorde vi innan det fanns datorer och internet? Nästa projekt i teknikens tecken blir att försöka göra en powerpoint, men det borde väl iaf inte vara några problem. Problemet blir väl snarare sen när jag ska komma överens med projektorn, för den som inte närvarande kan jag upplysa er om att förra gången var nära på att sluta i katastrof. Nog om tekniken.

Istället kan jag berätta att jag har världens sötaste släkt. Den närmaste cirkeln var här och gratulerade mig igår. Precis som 5-åringarna ska jag börja med att berätta om presenterna. Jag fick kuddar till mitt vardagsrum, träljusstakar (supersnygga!, ljusen som mamma köpte till däremot.... lila? men hon är ändå charmigast :), fyra uppsättningar lakan (det behöver jag tydligen ;), en stavmixer, världens finaste teckning på mig som målvakt, en brandsläckare (ja, jag ville ha det :p), en ring, en paradisask och korv med bröd (kreativiteten flödade verkligen ;). Sen fick jag som alltid pengar, pengar och pengar. Vad jag ska köpa för dom har jag däremot inte bestämt. Kravet är dock att jag inte får äta eller dricka upp dem (eller får och får, men det blir inte lika roligt då). Det kanske får bli några nya tröjor, för det tycker jag saknas lite i min garderob. Hur som helst är jag väldigt nöjd. Det är kul att fylla år även om man har passerat tio :)

Kul för övrigt att nedräkningen till nästa helg redan började igår, carpe diem ;)

//Hanna

Igår var det dags för kick-off med innebandyn. Damlaget och herrlaget samlades först vid Sundsta för att spela brännboll, där mitt lag (trots domarens missar ;) vann en ganska betryggande seger. Alkoholintaget började redan här och jag kunde konstatera att ambitionsnivån i brännbollen för min del sjönk i takt med att alkoholen fick övertag. Nästa del var tipspromenad med frågor som "Vem suger bäst?", "Vem är smartast?", "Vem är mest hål-van?", där spelare ur lagen var svarsalternativ. Efter tipspromenaden var det dags att gå hem och duscha för att sedan mötas inne på nöjesfabriken. Väl där var det upp till bevis. Vem sög bäst?, Vem var smartast? Vem var mest hål-van? Jag deltog i den sistnämnda och vann (vissa protester fanns ifrån Lärka som påstod att hans tampong inte fick plats i flaskan, vilket var tävlingens syfte). Oavsett hur så vann jag och det är det som räknas ;) Efter det käkade vi buffé och filosoferade allmänt, för att sedan spela bowling. Teknikerna för spelandet var många och alkoholen hade gjort intåg på riktigt hos många. Jag som däremot hade varit i form redan vid klockan fem, började bli ytterst civiliserad. Bowlandet gick inte bra för det, men jag låg nog ändå på medel, så helt ledsen behövde jag inte vara. Efter bowlingen konstaterades att vi inte skulle orka vara inne på nöjes hela kvällen, så det bar av hem till axel för lite musik och vindrickande. Nu började jag bli mer off än jag borde och humöret var inte på topp av blandade orsaker. Jag bestämde mig ändå för att följa med när vi skulle gå vidare till Elin och KG, där det dracks tequila och bjöds på underhållning av bästa sorten. Vid tolv gick de andra ut igen, men jag valde att gå hem till min säng. Tråkig, visst, men jag var ändå nöjd med dagen/kvällen och jag kunde återigen konstatera att jag tycker om Skattkärr.

Ska jobba på att lägga in bilder senare.

Idag kommer delar av släkten hit och ska gratulera mig som fyller hela 22 år på onsdag. Men först är det dags för frukost.

//Hanna

Igår var det dags för ett jobbpass efter skolan igen. Jag hade ingen större lust att åka dit, men väl där kände jag att det verkligen var där jag skulle vara just då. Helt underbart att få den responsen jag mötte, speciellt igår. Sista timmen såg vi på idol och jag insåg att jag borde se på tv oftare. Jag klarar dock  inte av att se alla människor med bristande självuppfattning (och självrespekt) göra bort sig totalt. Det blir bara pinsamt och jag brukar välja att stirra in i soffan och låtsas som jag inte hör.

Påväg hem från jobbet fick jag verkligen en höstkänsla. Jag gillade att cykla hem i mörkret och filosoferade allmänt om hur mitt liv är. Vissa saker är jag inte helt nöjd med och måste därför försöka ändra dem.

Det var egentligen meningen att jag skulle ha cyklat direkt till träningen efter jobbet, men med ont i flera väsentliga kroppdelar valde jag att avstå. Jag cyklade hem till min lilla lägenhet, pratade lite i telefon för att sedan somna helt slut.

Imorse vaknade jag klockan fyra och har inte sovit ordentligt sen dess. Så har mina nätter sett ut från i söndags. Jag vet varför. Något fattas mig.

Nej nu är det dags för frukost och varför inte göra ett besök på Hanna Larsson?

God morgon
//Hanna

Just nu har jag en konstig fysisk känsla. Jag är hungrig, men mår dåligt bara av att tänka på mat. Jag hamnar i såna perioder ibland, men vet inte vad de grundar sig i. Nu tror jag iofs att jag är ganska trött, eftersom jag var uppe klockan halv åtta imorse och grejade i lägenheten, var till återvinningen och pluggade innan klockan tio. Under dagen har jag dessutom spelat i princip en hel match med effektiv tid och städat lägenheten, vilket också tar lite på krafterna. Sen att sinnesstämningen har förändrats påverkar antagligen också mitt fysiska mående. Jag kan dock inte sätta fingret på varför jag har gått ifrån att vara genomglad till låg på så kort tid. Det har ju ändå inte hänt nått? Eller så handlar det helt enkelt om det. Jag förstår mig inte på mig själv. Planen för ikväll var att plugga. Jag läste tre sidor och insåg att nej det är ingen idé. Inte idag. Jag är inte närvarande. Så istället kanske jag skulle lägga mig i soffan framför tvn och bara vara? Ja det får bli den nya planen.

//Hanna

Igår var jag och Jennie i Stockholm över dagen. Syftet med resan var officiellt shopping, vilket min syster också lyckades alldeles utmärkt med. Jag nådde mindre framgång på den fronten, men var ändå nöjd med dagsturen och mötet med något annat. Jag behöver fler såna möten. Många fler. Det underlättar och förgyller min vardag på alla sätt. Jag glömmer alla måsten och borden. Jag lever.

//Hanna

Helgen fick som ni märkte en mindre bra start, men den kom att på flera plan bli mycket bättre. Efter den totala genomklappningen på fredagen i matchen mot Mora (elit) var det ett måste att vinna mot Hässelby (div 2) och Huddinge (div 1) om vi ville spela slutspel. Hässelby var inga större svårigheter. Vi vann med 6-2. Sen var det dags att möta Huddinge och nu var det återigen dags för mig att stå i mål. Den här gången med ett betydligt bättre resultat. Vi vann matchen med 4-3, vilket samtidigt innebar att vi var klara för semi. I semin skulle vi möta Karlstad (elit). Vi har mött dem förrut, utan större framgång, men känslan av att det var möjligt fanns ändå där. Jag var mer än nervös innan matchen och hade lite känningar av diverse kroppsdelar, men med tankarna på bra ord valde jag ändå att stå. I efterhand kunde jag vara nöjd med det beslutet för jag gjorde en helt okej insats, och hur laget spelade sen. Skattkärr (vi) slog Karlstad och vi kunde för första gången titulera oss "bäst i stan". Nu väntade final och bänken för mig. Så skönt som det var att sitta på bänken den matchen har det nog aldrig varit tidigare. Jag hade (har) ont i hela kroppen och hade redan uppnått någon form av revansch för min totala genomklappning på fredagen. Laget hade dessutom redan presterat mer än någon kunde förvänta sig, så att vi förlorade med 7-2 i finalen (återigen mot Mora) kändes inte speciellt tungt. Vi kan vara nöjda med ett silver.

Idag fick vi träningsledigt och det är nog många med mig som är tacksamma för det. Fem matcher på tre dagar är ganska mycket och det sliter på kroppen. I veckan väntar ytterligare två matcher, så lite ledigt är välbehövligt. Jag behöver dessutom tiden för att plugga. Jag vill verkligen inte hamna efter från början, då kommer det bara att bli jobbigt. Förutom att plugga ska jag även hinna med tandläkaren idag. Ytterst givande om än ekonomiskt tråkigt. Något som också är tråkigt är att jag inte kan släppa vissa tankar. De underlättar inte min vardag.

Med förväntningar.
//Hanna

Kallsta open började idag. När jag satt på läktaren och såg sjöstad-skattkärr insåg jag hur mycket jag tycker om innebandy och stunderna i sporthallen. Det blir en viss känsla när musiken är på om man omges av människor med samma intresse. Lyckan skulle dock senare under kvällen komma att bytas ut mot känslor av total uppgivenhet och besvikelse. Vad gjorde jag på vår match? Första perioden gick okej och jag släppte in ett mål som för övrigt var stolpe in så... inte helt lätt. Sen skulle jag uppskatta om någon kunde förklara vad som hände i början av andra perioden. Oavsett orsak så var det total katastrof och jag lämnade planen (frivilligt). Tur att pappa var där och gav mig lite perspektiv. Annars hade det antagligen inte bara varit vattenflaskan som åkt i väggen. Det är nog svårt att förstå känslan om man inte själv upplevt den. Ibland ångrar jag att jag valde lagsport, eftersom andra människor också blir lidande för min insats. Efter matchen pussades dessutom människor med pojkvänner och jag tyckte i och med det lite mer synd om mig själv som åkte hem till en tom lägenhet. Jag tycker verkligen om min lägenhet. Jag tycker om att komma hem och vara hemma, men jag vill inte sova ensam. Jag vill inte vara ensam.

För att lyckas få in något positivt i slutet på det här inlägget så kan jag upplysa om att min kära pappa inte bara gav mig perspektiv under matchen, utan också en lagad dvd-dosa.  Så nu kan jag välja på vilket språk jag vill ha texten och behöver inte se fler filmer på danska.

Godnatt.

//en bitter hanna